Gruvleden etapp 37:2 mellan Kärrgruvan och Koppartorp
Längd ca 8 km | Tid ca 3 tim |
En lätt och trevlig vandring i omväxlande natur
där leden dragits förbi en mängd gruvhål och hyttplatser.
Kärrgruveområdet har snyggats upp. Här har järnmalmsbrytning främst
skett under 100 år från senare delen av 1700-talet. I detta område finns
över 40 gruvbrytningar med olika resultat. Vid Blombergsgruvorna ser man
spår av s k tillmakning, en metod att bryta malm, innan krutet kom till
användning. Man eldade så att berget blev sprött och delvis sprack.
Mellan Blombergstorp och Laggarbo finns dammvallarna kvar för vattenkraften till en gammal bondehytta. I detta område har man faktiskt under 1997 och 1998 provborrat efter zink ned till närmare 150 meters djup. Hultebo sölvegruva skall ha varit arbetad på Gustav Vasas tid, där man trodde sig ha funnit silver, men kanske var det blyglans. Söder om Tidkehyttan går man efter en gammal malmväg. Vid Tidkehyttan har det varit hyttdrift sedan 1500-talet men mest i slutet av 1700-talet. Lövdalsgruvan - en järngruva aktiv på 1820-talet. På leden mellan Hultebo och Tomta finns en intressant hällristning en s k kulthäll med bl a flera skepp och tecken. Norr om Tomta passerar leden västra delen av kopparmalmsområdet med flera gruvhål. Under 1800-talet bröts här även koboltmalm. Nere vid Tomtabäcken fanns vattenhjulen för stånggångar ända upp till Koppartorp och Storgruvan för att få kraft att pumpa upp vatten. I Koppartorp gamla gruvby skall man se hembygdsgården och byggnaderna kring denna. Se även kyrkan i Koppartorp, den enda träkyrkan i Sörmland.
Malmer och mineraler enl. Sveriges Geologiska Undersökning man passerar under gruvledsvandringen mellan Kärrgruvan och Koppartorp: Aktuella gruvor är omnämnda i ordningen från Kärrgruvan till Koppartorp
Kartutsnitt av Tunabergs malmfält ur SGUs årsbok 3 (1909: N:o 4 Om Tunabergs Kopparmalmsfält
Blombergstorp 2 KÄRRGRUVAN Järn På en sträcka av ca 250 finns ett nästan fullständigt
sammanhängande öppet gruvschakt. Det är till stora delar vattenfyllt,
som mest 6 m brett ibland dock ej mer än någon meter. Brottväggarna är
som mest 4 m höga ovanför vattenytan. Mineraliseringen utgörs av
magnetit, finkornig och till mindre delar av svavelkis. Schaktet har
ungefärlig öst-västlig riktning dvs. parallellt med omgivande leptits
strykning och stupning. Gruvan ingår i det s.k. Västar Kärrgruvans utmål
är den största i det s.k. Blombergsfältet och når betydande djup. Ovan genomskärningsbilder av Kärrgruvan och nedan en karta av d:o
Blombergstorp 4 Järn, koppar Alldeles öster om Blombergstorp finns 2 mindre inhägnade schakt samt öster därom ytterligare ett oinhägnat. Storlekarna varierar, det största är 12 m långt i öst-västlig riktning och 2 - 4 m brett. Mineraliseringarna uppträder prallellt med omgivande leptits strykning och stupning utgörs av en finkristallin impregnation av magnetit samt i mindre mängd svavel- och kopparkis. Inte på något ställe har brytningen varit speciellt omfattande.(ref SGU)
Blombergstorp 3 Koppar (järn) Alldeles väster om Blombergstorp finns i nordvästra sluttningen av en mindre en sulfidgruva. Den ligger inom det s.k. Västra Kärrgruvans utmål. ruvan är vattenfylld, 7-8 m lång ungefär öst-västlig riktning. Den mineraliserade zonen stupar 55o mot norr, parallellt med omgivande leptits strykning och stupning. Gruvan är några meter bred men bedöms inte ha något större djup. Mineraliseringen som är svag utgörs av koppar-, svavel- och magnetkis. (ref SGU)
Blombergstorp 1 Koppar, järn Cirka 350 m nordöst om Blombergstorp finns ett mindre, vattenfyllt inhägnat gruvschakt. Det har cirkulär form med en diameter av 6 m men de obetydliga varphögarna talar inte för något större djup. Bergarten är en grå, finkornig leptit innehållande en svag finkristallin mineralisering av koppar-, svavel- och magnetkis. Analyserade prover visar 0,3% Cu samt 13% Fe. (ref SGU) I ovan
gruva ser man på ett ställe att tillmakning har skett genom konkav
brottyta. Nedan bild visar tillmakning. Laggarbo 2 Koppar, järn I en mindre hällkant ca 250 m väster om Laggarbo finns en skärpning 2 x 3 m stor som av varphögarnas storlek bedöms ha ett djup av 4-5 m. Intill finns ytterligare en mindre skärpning. Huvudschaktet är vattenfyllt och ligger i en grå leptit med öst-västlig strykning och brant stupning. Mineraliriseringen som är svag utgörs av finkornig koppar- svavel- och magnetkis. (ref SGU)
Laggarbo 1 Koppar, järn Några hundra meter norr om Laggarbo finns en mindre sulfidmalmsskärpning. Den är 3 m i diameter och till stora delar vattenfylld. Mineraliseringen utgörs av en svag impregnation av koppar-, svael, ochmagnetkis koncentrerad till tunna brantstående stråk i öst-västlig riktning. Denna riktning överensstämmer med moderbergartens dvs den grå leptitens strukturer. Vid fältbesök sommaren 1998 togs ett knackprov för analys och resultaten visar 0,4% Cu och 11,5% Fe. (ref SGU)
Hultebogruvan Zink, järn Västnordväst om Hultebo finns Hultebogruvans utmål som utgörs av två inhängnade schakt samt en skärpning ca 40 m öster därom. Schakten är vattenfyllda 4 x 2 m resp. 3 x 3 m stora medan skärpningen är 3 m bred, ca 5 m lång och 1,5 m djup. I det södra schaktet och skärpningen utgörs mineraliseringen av hematit, svavelkis, magnetkis och något zinkblände. Mineraliseringen är knuten till en tunn och inte speciellt uthållig zon i grå leptit som har strykning N 60o Ö och brant stupning mot norr. Ett knackprov taget sommaren 1998 innehöll 16,9% Zn, 25 ppm Cu, >1000ppm Cd och 5,4% Fe. (ref SGU)
Hultebo Zink , järn Ungefär 500 m nordväst om Hultebo finns en mindre sulfidmalmsskärpning. Den ligger i förlängningen nordöst om Hultebogruvan. Skärpning3en är 4 x 2 m stor och inte mer än någon meter djup. I den grå leptiten finns här ett rostbrunfärgat mineraliserat lager i N 45o V stupande 45o mot nordöst. Lagret bedöms inte ha någon större uthållighet och bredden torde inte överstiga 0,5 m. Ett knackprov som togs sommaren 1998 visade sig innehålla 2,5% Zn, 113 ppm Pb och 5,2% Fe. (ref SGU)
Lövstugan Järn Alldeles intill vägen finns en järnmalmsgruva som tillstora delar är igenväxt. Den har formen av ett 5 - 8 m brett, 2 m djupt och 50 m långt dike i ungefär öst-västlig riktning. Bergarten är en grå gnejs i kontakt med röd pegmatit. Mineraliseringen utgörs av finkornig magnetit i dm-breda band i basiska partier av gnejsen. Det magnetiska kompassdraget är starkt. I anslutning till de magnetitmineraliserade banden påträffas svavelkis i accessoriska mängder. (ref SGU)
Hällristningar
Längst ned på hällen finns en människoliknande figur. De två benen är tydligt huggna medan resten av figuren är svårare att tyda. Uppgifterna om hällristningen är hämtade från Länstyrelsens infotavla vid hällristningen
Kobolt Framställning av blåfärg ur koboltmalm bedrevs fabriksmässigt i Tyskland redan på 1500-talet. I Sverige dröjde det till 1738 innan koboltmalm började utvinnas vid Los koboltgruvor i Hälsingland. I Södermanlands län har kobolt har kobolt varit en betydelsefull inkomstkälla vid Tunabergs koppargruvor är koboltmalm utvanns som biprodukt från slutet av 1700-talet fram till slutet av 1800-talet. Det finns ingen produktionsstatistik före 1810 men från denna tidpunkt och fram till 1889 utvanns totalt 62 ton koboltmalm. Kobolt är en viktig och sällsynt legeringsmetall som betingar ett högt pris. Det viktigaste malmbildande koboltmineralet är koboltglans CoAsS och idag används kobolt främst i olika hårdmetallegeringar. (ref SGU)
Österbergsgruvan Kobolt, koppar De två Österbergsgruvorna, åtskilda av en övertvärande pegmatitgång är brutna på en sammanlagd sträcka av 80 m. Malmmineraliseringen utgörs av koboltglans och kopparkis i serpentinskarnig kalksten (ligger till större delen inne på privat område) (ref SGU)
Kabbelgruvan Kobolt, koppar Den s.k. "Kabbelgruvan" vid Koppartorp är ett
100 m långt dike i N 55o V som stupar 25-30o mot
nordöst. Mineraliseringen är kopparkis och koboltglans som finns knutna
till kalk- skarnbergarter i leptitmiljö. (ref SGU)
Adolfsbergsgruvan Kobolt, koppar, järn, zink Adolfsbergsgruvan utgörs av ett i markytan ca 60 m långt dike, delvis vattenfyllt och igenrasat. Det är upptaget i en ce 200 m lång malmkropp som stryker i N 70o V och stupar 20o mot norr. Brytningsväggen är 4-6 m hög. Gruvan har brutits till 23 m djup men malmbredden var endast 0,5-1 m. Bergarten utgörs av en kalksten med inblandning av eulysit där kopparhalten enligt uppgifthar varit så hög som 6%. Förutom kopparkis finns zinkblände och blyglans i små mängder.Ett analyserat prov i samband med denna inventering visar 268 ppm Co, 0,4% Cu, 0,1% Zn och 9,5% Fe203. Enligt uppgift bröts Adolfsbergsgruvan huvudsakligen för utvinning av koboltmalm. Sydväst om Adolfsbergsgruvan finns i nederkanten av en mindre höjd en 5 x 5 m stor vattenfylld skärpning som av varphögarna att döma bestått av samma typ av mineralisering. I förlängningen av Adolfsbergsgruvan mot sydväst påträffas en kopparkismineraliserad kalksten i en 10 m lång bergkant. (ref SGU)
Tunaberg 1 Koppar, kobolt, zink, bly Gruvdriften påbörjades under tidig
medeltid och uppgifter om kopparbergsbruket vid Tunaberg omnämns för
första gången av Erik av Pommern 1420 då han tillsvidare prolongerade
bergsmännens privilegier, men gruvfältet hade brutits tidigare. Gruvorna
var av stor betydelse för Sverige och talrika gruvhål från denna tid
vittnar om den aktivitet som pågick i området. Den största gruvan var
Storgruvan, senare benämnd de Beschéska gruvan. Brytningsrarbetena
försvårades av inströmmande vatten vilket till slut fick till följd att
arbetena upphörde.
S.k. hästvandringar användes för att transportera upp malm. Småväxta
hästar fick tillbringa hela sitt vuxna liv nere i gruvan Länka till en häftig sida om Koppartorp där du sedan kan klicka på gröna gubbar för närmare koll
|