Karta över Bråviken från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken, från 1555.
Norrköping ses till höger och norr är alltså nedåt. Där Tunaberg ligger ses rombiska tecken som betecknar gruvor.

 

Hur gammalt är bergsbruket i Tunaberg?

av Dan Mattsson

 

Den som kommer till Tunaberg kan inte undgå att lägga märke till att många namn på gårdar slutar på -hyttan, t ex Buskhyttan, Frankhyttan, Övershyttan, Ingolvshyttan, Hackhyttan, Tidkehyttan, Grishyttan och Skyrshyttan.

   Alla dessa namn är från medeltiden. Namnen betecknar gårdar som då anlades på platser där hyttdrift var möjlig, d v s där det fanns tillgång till vatten med tillräcklig fallhöjd för att anlägga ett vattenhjul. Vattenhjulet drev i sin tur hyttans bälgar.

   Tunaberg hörde under medeltiden till Tuna socken och ingick i ett område med gruvor och hyttor som kallades Näveberg. Från det medeltida Näveberg finns lämningar efter ett 40-tal hyttor, de flesta av dessa var kopparhyttor. Alla dessa hyttor var nedlagda när Nävekvarns bruk bildades 1623.

   De äldsta skriftliga uppgifterna om ett bergsbruk är Kristina Röriksdotters gåvobrev till Vadstena kloster från 1417, som nämner ”hyttor och hyttställen”. Dessutom finns ett dombrev från den 13 mars1377, som nämner en ”quinna” som från prästen i Tuna ”lupen var” och som ”tagen vart på berget”.  Det betyder att en piga rymde och fick skydd av ”bergsfriden”, en asylrätt som konungen gett bergverken.

    I Sörmlandsbygden 1964 skriver Sven Ljung; ”Ett bergverk i närheten av det sörmländska Tuna kan inte gärna vara något annat än en gruva i Tuna bergslag. Den ovan omtalade avskriften innehåller således vårt veterligt äldsta vittnesbörd om gruvdriften i Tuna bergslag. Den omständigheten, att asylrätt redan fanns, tyder avgjort på att gruvverksamheten 1377 hade varit i gång i flera år.”

   Frågan är: I hur många år hade bergsbruket pågått? I tidigare hembygdslitteratur har det spekulerats om detta. Ofta återges påståenden som helt saknar källor. I skriften ”Nävekvarns historia. Förr och nu” av Nils-Erik Wickman skriver författaren: ”Vi väljer att börja vår historia då tyska franciskanermunkar kom hit på 1280-talet från Sankt Anna kloster som invigdes 1284 av Magnus Ladulås för att bryta silver” (…) ”Han invigde St:Anna kloster 1284 och därifrån kom munkarna som startade gruvbrytningen i Tunaberg.”

   Man kan undra hur påståenden som dessa uppkommit. Tyvärr saknar Nils-Erik Wickman helt dokumenterade källor till sina påståenden.

   Det finns en muntlig tradition som berättar att det legat ett kloster vid Munksäter. Enligt sägnen skall lik efter nyfödda barn ha hittats i en närbelägen bäck, vilket skulle vara bevis för munkarnas sedeslösa liv. Enligt samma sägen lät Gustav Vasa på en av sina räfstresor riva klostret. Klostret skulle ha varit någon slags filial till Stjärnholms kloster. Sägnen finns upptecknad i Ortnamnsarkivet i Uppsala, efter intervjuer med lokalbefolkningen som gjordes 1935.

   Under kyrkbokföringstid har det däremot inte funnits någon bebyggelse vid Munksäter förrän 1877. På en karta från 1707 omtalas Munksäter som en äng. Säter betyder ”utmarksäng”. Det finns inga som helst belägg för att det skulle ha funnits ett kloster i Tunaberg. Kanske är det namnet Munksäter, eller det faktum att Vadstena kloster ägt en stor del av Tunaberg, som gett upphov till spekulationerna om att munkar startat bergsbruket. Namnet Munksäter skulle kunna förklaras av att det låg kala berghällar i ängen, påminnande om munkarnas tonsur, men det är bara min egen gissning. Det finns även en holme i Bråviken som kallas ”Munken”.

   Ett dokument, som kan vara av intresse i frågan, är det gåvobrev som jag återgav i sin helhet i förra årets Tunabergsbygd. Hertigarna Erik och Valdemar gav år 1308, alla egendomar som den avrättade Torgils Knutsson ägt i Rönö och Jönåkers härader, till Ingevald Estridsson, fogde på Nyköpingshus. Gåvobrevet är mycket detaljerat och räknar upp:

   ”kvarnen i Næfw och ett öresland i Björksäter samt alla egendomar som herr marsken Th genom köp förvärvat i Rönö hundare och Jönåker tillsammans med allt till det ovan nämnda hörande, såsom åkrar, ängar, betesmark, skogar, fiskevatten, kvarnplatser och allt annat beläget inom eller utom inhägnader långt borta eller nära.”

   Slutet av meningen ovan är en standardformulering som används för att ingenting skall kunna undandras från gåvan. Kvarnen som nämns är däremot ingen standardformulering. Den ansågs tydligen så viktig att den, som enda enskilda gård, skulle nämnas speciellt.

   År 1417 skriver så Kristina Röriksdotter, som var Ingevald Estridssons sonsons änka, gåvobrevet till Vadstena kloster.  Där nämns ”mitt gods Rocklösa som är ett öresland jord och en byggd kvarn och några torp”. Återigen nämns en speciell kvarn, antagligen är det kvarnen i Næfw även denna gång, men i detta gåvobrev finns även tillägget ”hyttor och hyttställen”.

   Min tanke är att om det funnits hyttor på Näveberg redan 1308 så borde dessa ha nämnts i hertigarnas gåvobrev. Antagligen fanns det inga hyttor vid denna tid. Bergsbruket skulle då ha påbörjats någon gång mellan 1308 och 1377. Ingevald Estridssons släkt kallades Hammerstaätten och denna frälsesläkt borde, med sina kontakter i Riket, vara väl lämpade att starta bergsbruk.

   Det har inte funnits någon säker datering av hyttorna i Tunaberg förrän Eva Skyllberg år 2000 kunde C-14 datera kolprover från tio hyttor. Kolproverna hade samlats in vid arkeologiska utgrävningar och kommer från ”hyttbacken”, d v s den mark man arbetat på under hyttans drift. Resultaten finns publicerade i Evas doktorsavhandling ”Södermanlands medeltida bergsbruk – en feodal angelägenhet”. (Se Källor nedan.)

   Dateringarna har alltid en viss osäkerhet. På grund av kolets egenålder visar de c:a 20 år ”för gamla” värden. Vi ser i tabellen att för Hackhyttan, Ingolvshyttan, RAÄ 353 (saknar namn, men ligger i Pinneström) och Rocklösa har vi en första ”topp” vid mitten av 1300-talet. Detta är den säkraste datering vi har av bergsbruket. Det startade antagligen under 1300-talets andra hälft, vilket kan förklara att det inte nämns några hyttor i hertigarnas gåvobrev år 1308.

Ovan bild gäller C-14 dateringar av hyttlämningar i Näveberg.
Kalibrering enligt OxCal v3.5 Bronk Ramsey

 

Källor:

 Ericson, Lars-Olof. Ortnamn i Tunaberg. Tunabergsbygden 1979.

Ljung, Sven. Hur gammal är gruvdriften i Tunaberg? Sörmlandsbygden 1964.

Skyllberg, Eva. Södermanlands medeltida bergsbruk – en feodal angelägenhet.
Sörmlands museum, Sörmländska handlingar 50, 2001

Wickman, Nils-Erik. Nävekvarns historia. Förr och nu” Eget förlag 1999.

Ortnamnsarkivets kortregister, Uppsala.