Karta över Bråviken från Olaus Magnus
Historia om de nordiska folken, från 1555.
Norrköping ses till höger och norr är
alltså nedåt. Där Tunaberg ligger ses rombiska tecken som betecknar gruvor.
Hur gammalt är bergsbruket i Tunaberg?
av Dan Mattsson
Alla dessa namn är
från medeltiden. Namnen betecknar gårdar som då anlades på platser där hyttdrift
var möjlig, d v s där det fanns tillgång till vatten med tillräcklig fallhöjd
för att anlägga ett vattenhjul. Vattenhjulet drev i sin tur hyttans bälgar. Tunaberg hörde under
medeltiden till Tuna socken och ingick i ett område med gruvor och hyttor som
kallades Näveberg. Från det medeltida Näveberg finns lämningar efter ett 40-tal
hyttor, de flesta av dessa var kopparhyttor. Alla dessa hyttor var nedlagda när
Nävekvarns bruk bildades 1623. De äldsta skriftliga
uppgifterna om ett bergsbruk är Kristina Röriksdotters gåvobrev till Vadstena
kloster från 1417, som nämner ”hyttor och hyttställen”. Dessutom finns ett
dombrev från den 13 mars1377, som nämner en ”quinna” som från prästen i Tuna
”lupen var” och som ”tagen vart på berget”. Det betyder att en piga rymde och
fick skydd av ”bergsfriden”, en asylrätt som konungen gett bergverken. I Sörmlandsbygden
1964 skriver Sven Ljung; ”Ett bergverk i närheten av det sörmländska Tuna kan
inte gärna vara något annat än en gruva i Tuna bergslag. Den ovan omtalade
avskriften innehåller således vårt veterligt äldsta vittnesbörd om gruvdriften i
Tuna bergslag. Den omständigheten, att asylrätt redan fanns, tyder avgjort på
att gruvverksamheten 1377 hade varit i gång i flera år.” Frågan är: I hur
många år hade bergsbruket pågått? I tidigare hembygdslitteratur har det
spekulerats om detta. Ofta återges påståenden som helt saknar källor. I skriften
”Nävekvarns historia. Förr och nu” av Nils-Erik Wickman skriver författaren: ”Vi
väljer att börja vår historia då tyska franciskanermunkar kom hit på 1280-talet
från Sankt Anna kloster som invigdes 1284 av Magnus Ladulås för att bryta
silver” (…) ”Han invigde St:Anna kloster 1284 och därifrån kom munkarna som
startade gruvbrytningen i Tunaberg.” Man kan undra hur
påståenden som dessa uppkommit. Tyvärr saknar Nils-Erik Wickman helt
dokumenterade källor till sina påståenden. Det finns en muntlig
tradition som berättar att det legat ett kloster vid Munksäter. Enligt sägnen
skall lik efter nyfödda barn ha hittats i en närbelägen bäck, vilket skulle vara
bevis för munkarnas sedeslösa liv. Enligt samma sägen lät Gustav Vasa på en av
sina räfstresor riva klostret. Klostret skulle ha varit någon slags filial till
Stjärnholms kloster. Sägnen finns upptecknad i Ortnamnsarkivet i Uppsala, efter
intervjuer med lokalbefolkningen som gjordes 1935. Under
kyrkbokföringstid har det däremot inte funnits någon bebyggelse vid Munksäter
förrän 1877. På en karta från 1707 omtalas Munksäter som en äng. Säter betyder
”utmarksäng”. Det finns inga som helst belägg för att det skulle ha funnits ett
kloster i Tunaberg. Kanske är det namnet Munksäter, eller det faktum att
Vadstena kloster ägt en stor del av Tunaberg, som gett upphov till
spekulationerna om att munkar startat bergsbruket. Namnet Munksäter skulle kunna
förklaras av att det låg kala berghällar i ängen, påminnande om munkarnas
tonsur, men det är bara min egen gissning. Det finns även en holme i Bråviken
som kallas ”Munken”. Ett dokument, som kan
vara av intresse i frågan, är det gåvobrev som jag återgav i sin helhet i förra
årets Tunabergsbygd. Hertigarna Erik och Valdemar gav år 1308, alla egendomar
som den avrättade Torgils Knutsson ägt i Rönö och Jönåkers härader, till
Ingevald Estridsson, fogde på Nyköpingshus. Gåvobrevet är mycket detaljerat och
räknar upp: ”kvarnen i Næfw och
ett öresland i Björksäter samt alla egendomar som herr marsken Th genom köp
förvärvat i Rönö hundare och Jönåker tillsammans med allt till det ovan nämnda
hörande, såsom åkrar, ängar, betesmark, skogar, fiskevatten, kvarnplatser och
allt annat beläget inom eller utom inhägnader långt borta eller nära.” Slutet av meningen
ovan är en standardformulering som används för att ingenting skall kunna
undandras från gåvan. Kvarnen som nämns är däremot ingen standardformulering.
Den ansågs tydligen så viktig att den, som enda enskilda gård, skulle nämnas
speciellt. År 1417 skriver så
Kristina Röriksdotter, som var Ingevald Estridssons sonsons änka, gåvobrevet
till Vadstena kloster. Där nämns ”mitt gods Rocklösa som är ett öresland jord
och en byggd kvarn och några torp”. Återigen nämns en speciell kvarn, antagligen
är det kvarnen i Næfw även denna gång, men i detta gåvobrev finns även tillägget
”hyttor och hyttställen”. Min tanke är att om
det funnits hyttor på Näveberg redan 1308 så borde dessa ha nämnts i hertigarnas
gåvobrev. Antagligen fanns det inga hyttor vid denna tid. Bergsbruket skulle då
ha påbörjats någon gång mellan 1308 och 1377. Ingevald Estridssons släkt
kallades Hammerstaätten och denna frälsesläkt borde, med sina kontakter i Riket,
vara väl lämpade att starta bergsbruk. Det har inte funnits
någon säker datering av hyttorna i Tunaberg förrän Eva Skyllberg år 2000 kunde
C-14 datera kolprover från tio hyttor. Kolproverna hade samlats in vid
arkeologiska utgrävningar och kommer från ”hyttbacken”, d v s den mark man
arbetat på under hyttans drift. Resultaten finns publicerade i Evas
doktorsavhandling ”Södermanlands medeltida bergsbruk – en feodal angelägenhet”.
(Se Källor nedan.) Dateringarna har
alltid en viss osäkerhet. På grund av kolets egenålder visar de c:a 20 år ”för
gamla” värden. Vi ser i tabellen att för Hackhyttan, Ingolvshyttan, RAÄ 353
(saknar namn, men ligger i Pinneström) och Rocklösa har vi en första ”topp” vid
mitten av 1300-talet. Detta är den säkraste datering vi har av bergsbruket. Det
startade antagligen under 1300-talets andra hälft, vilket kan förklara att det
inte nämns några hyttor i hertigarnas gåvobrev år 1308.
Ovan bild gäller C-14 dateringar
av hyttlämningar i Näveberg. Källor: Ericson, Lars-Olof.
Ortnamn i Tunaberg. Tunabergsbygden 1979. Ljung, Sven. Hur gammal
är gruvdriften i Tunaberg? Sörmlandsbygden 1964. Skyllberg, Eva.
Södermanlands medeltida bergsbruk – en feodal angelägenhet. Wickman, Nils-Erik.
Nävekvarns historia. Förr och nu” Eget förlag 1999. Ortnamnsarkivets
kortregister, Uppsala. Den som kommer till
Tunaberg kan inte undgå att lägga märke till att många namn på gårdar slutar på
-hyttan, t ex Buskhyttan, Frankhyttan, Övershyttan, Ingolvshyttan, Hackhyttan,
Tidkehyttan, Grishyttan och Skyrshyttan.
Kalibrering enligt OxCal v3.5 Bronk Ramsey
Sörmlands museum,
Sörmländska handlingar 50, 2001