Nytt kapitel i spisens historia
av Kjell Lundström

Bolinders gjuteri och mekaniska verkstad har fått äran av att ha tillverkat den första svenska kokspisen 1845. Det är förmodligen sant om man avser den typ av järnspis som vi lärt känna. Föregångare saknas emellertid inte .

Major Silversparre, som var ägare till Näfvekvarns Bruk runt sekelskiftet 1700/1800, hade dock redan på sin tid tagit fram en spisel som ersatte kokkitteln över den öppna elden.

Med anledning av en till Kungl. Majestäts befattningshavare inlämnad skrift 1798 inställde sig Lagmannen, Landsekreteraren och Landskamreraren den 2 juli 1798på Herrgården i Nävekvarn för att beskåda den av Silversparre uppfunna spisen (se vidstående ritning).

Enligt upprättat protokoll var spisen uppbyggd av flera mindre tackjärnshällar som kunde sammanfogas, vilket medförde att spisen var lätt att sätta samman vid uppmontering. Den förevisade spisen hade fyra hällar uppsatta med 4 tums avsats mellan varje häll. Spisen var 4 alnar och 6 tum lång (s,53 m) och en aln, 6 tum bred ( 0,74 m).

Översta hällen hade två kittelhål, och ett för 18 kannors kittel (47 l) och ett för 8 dito. Det fanns också en bakugn och en stekugn. Vid sidan om spiseln fanns två s k fyrhål med järngaller för eldkol där man förr värmde stryklod och dyl.

Till höger om spisen fanns ett järnkar där man eldade träkol för att snabbt värma stryklod, tevatten och tekökslod utan att behöva tända i spisen.

För att klarlägga spisens effektivitet gjordes vid besöket ett prov på hur lång tid det tog att värma kallt vatten i kopparkittel med start från kall spisel. De två kittlar som var närmast eldstaden kom i full kokning efter fem minuter. En av dessa kittlar rymde 26 liter.

        Extremt bränslesnål spis

Den stora kitteln, som rymde 47 liter , kom i full kokning efter 35 minuter. Till hela försöket hade åtgått tio marker torr granved vilket, enligt kokerskan, var mindre än en fjärdedel av förbrukningen över öppen eld.

Silversparre omtalade att flera modeller spisar redan var framtagna och kunde beställas. I handlingarna finns också ritning på landshövding Gyllenadels köksspis.

Man kan fundera över vad som kan ha hänt om den driftige majoren fått fortsätta som bruksägare. Han blev blev tvungen att sälja bruket några år senare på grund av ekonomiska problem. Hade utvecklingen av den moderna spisen gått snabbare då?